SSRI


SSRI, serotoninåterupptagshämmare eller antidepressiva, lyckopiller och stämningshöjande som det också kallas är en medicin vars biverkningar mörkläggs idag i Sverige. Det visar dokumentären Who Cares in Sweden

Min nedtrappning av Sertralin, ett SSRI-preparat, pågår för fullt. Igår var en hemsk dag och utsättningssymtomen som det så fint heter var aktiva och starka hela dagen. Illamående, huvudvärk, yrsel, nedstämdhet och irritabilitet plågade mig hela dagen. Framåt kvällen brast det och jag bröt ihop av att jag fann att den ena hunden hade fått tag på mitt läppbalsam och tuggat sönder det. 

Jag har många gånger tidigare försökt sluta med Sertralin, utan framgång. Abstinensen har blivit så kraftig att jag har gått tillbaka till medicinen, kanske behövde jag den i alla fall. Den här gången är jag dock fast beslutad om att inte gå tillbaka, hur dåligt jag än mår. Nu när jag faktiskt vet hur farligt SSRI kan vara och nu när jag ska göra mitt allra bästa för att bli frisk är det självklart att det ska bort från min kropp. Helst vill jag bli av med det igår, men nedtrappning är dock ett måste om det ska vara möjligt för mig. 


I dokumentären pratar man om "Care Less Syndrome", något jag till fullo känner igen mig i. Ju högre dos jag äter, desto mer avtrubbad blir jag. Jag bryr mig inte längre, om något. Jag kan inte gråta, men jag kan heller inte skratta. Att känna sig ledsen men inte kunna gråta och att känna sig glad men inte kunna skratta är en hemsk känsla. Ändå har jag varit fast i den onda SSRI-cirkeln. I dokumentären spekulerar man i hur bra det egentligen är att människor som i sitt arbete ska behandla andra människor, äter SSRI-preparat. Hur bra är det att en läkare, en lärare, en busschaufför eller en domare blir avtrubbad och tappar mycket av sin empati? Hur skulle samhället se ut om alla åt SSRI-preparat? För faktum är att användandet hela tiden ökar. 

Idag skrivs SSRI-preparat inte bara ut för depression som från början var det huvudsakliga syftet, idag skrivs SSRI-preparat även ut för sömnproblem, inkontinens, tvångstankar, ätstörningar, mensproblem, sorg, cancer, kol, MS, parkinson, ångest, rökavvänjning, alkoholproblem och IBS. Man skriver även ut SSRI-preparat till missbrukare inom olika kategorier. Hur bra är det att någon som redan saknar empati får ett preparat som tar bort deras förmåga till empati ytterligare? Ännu en stor konsumentgrupp för SSRI soldater i krig. De ges SSRI för att dämpa deras dåliga samvete, dels då de tvingas döda andra människor men också då de har dåligt samvete gentemot sina familjer. Viken korrupt värld vi lever i. 

Var tionde svensk tar mediciner som bland annat ökar risken för aggressivitet, självmord och fosterskador.

"Svenska experter", påstår att det inte finns någon forskning som visar att SSRI ökar risken för självmord. De förnekar även att SSRI kan leda till fosterskador. Läkare, forskare och experter i andra länder säger motsatsen och har forskning som visar att SSRI ökar risken för både självmord och fosterskador. Gravida kvinnor utsätts för en större risk för fosterskador om de äter SSRI. Hjärtfel är den vanligaste skadan. Inte heller ska man äta SSRI om man ammar, men det är inget man i Sverige får veta. I Sverige marknadsförs istället SSRI till fertila och gravida kvinnor för att minska risken att de drabbas av förlossningsdepression, något som är högst ovanligt att drabbas av. Men trots det målas förlossningsdepression upp som en vanlig åkomma medan man i många andra länder knappt vet vad det är. I Sverige marknadsförs även SSRI till gravida kvinnor då depression kan skada barnet och obehandlad depression kan leda till drogmissbruk. 

 
Amy Philo i USA fick Sertralin utskrivet efter att hennes son var nära att kvävas till döds. Läkaren påstod att hon antagligen skulle drabbas av förlossningsdepression om hon inte behandlades med SSRI-preparat. Tre dagar efter den påbörjade medicineringen fick hon hallucinationer om att döda sin son. Läkaren hävdade bestämt att problemet låg hos Amy och ökade då dosen flertalet gånger. De höll henne inlåst från sin son och snart fick hon även tankar om att döda fler familjemedlemmar. Enligt läkarna låg fortfarande problemet hos Amy. Hennes mamma läste sedan om riskerna med SSRI och fick Amy att sluta med medicinen mot läkarens order. Hallucinationerna om att döda sin son och resten av familjen försvann. Många många fler SSRI-relaterade berättelser finns på SSRIstories.org.

I Sverige vill man införa ett system som finns i USA som går ut på att elever i skolan ska fylla i en blankett om hur de mår och därefter övertalas föräldrarna om att sätta sina barn på SSRI-preparat. Enligt "svenska experter" är det mer eller mindre riskfritt med SSRI till barn och ungdomar då endast barnpsykiatriker som är kunniga inom ämnet skriver ut det. Faktum är att jag för fem år sedan när jag var 19 år fick SSRI utskrivet av en vanligt husläkare som aldrig hade träffat mig innan. 

Trots att biverkningarna av SSRI mörkläggs i Sverige idag så kan preparaten vara en stor hjälp för de som är djupt deprimerade. Men tyvärr missbrukas ordet depression och användandet av antidepressiva medel. Många får en depressionsstämpel på sig medan de faktiskt egentligen "bara" känner oro och ångest. Jag själv har blivit diagnostiserad med depression, men nu i efterhand vet jag att jag aldrig har varit deprimerad. Jag har endast mått väldigt dåligt under en period av saker som hände i hemmet. Visst hjälpte medicinerna mig i början, men var det verkligen värt det? Var det värt att drabbas av "care less syndrome", var det värt att drabbas av nedsatt sexlust och var det värt att bli beroende av tabletterna? Det är jag inte så säker på idag. 

Oavsett så bör riskerna och biverkningarna av SSRI-preparat lyftas fram i Sverige. Man bör av läkare och psykiatriker få veta vilka risker man utsätts för innan man börjar en behandling och man bör varna för de konsekvenser SSRI kan orsaka. 

Frika
Kommentarer
Lina säger:

Finns det inget preparat som funkar då? En bekant till mig fick äta tabletter under ett par års tid för depression och för henne var det en väg tillbaka till livet sade hon och hon trappade ner och avslutade användandet odramatiskt. Men jag vet inte vad det var för piller...

Svar: Om det var en läkare som skrev ut det så var det antagligen SSRI. Men alla reagerar olika och utfasningen kan vara väldigt dramatisk för vissa men lätt som en plätt för andra. Vad som funkar bra är nog helt individuellt :)
Fredrika Essgärde-Wass

2014-02-15 | 22:21:38
Pasi säger:

Tack för att du berör ett intressant ämne! Ja, SSRI är liksom medikaliseringen i stort en sorglig historia. Visserligen i många fall med resultatet att personen i fråga får ett fungerande liv och mår relativt väl i perioder iaf. Men baksidan med dess biverkningar kan vara helt förödande. Förutom de som nämns i din text är maniska episoder och bristande impulskontroll vanliga. Det kan vara sådant man upptäcker först när man börjat medicinera, så dags då.

2016-01-19 | 23:59:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: